20 marzo 2018

Corazón - Maluma


16 marzo 2018

Museo de Bellas Artes de Valencia








A pesar de estar actualmente en obras, merece la pena visitar el museo de Bellas Artes de Valencia. Tiene algunos cuadros de Sorolla, pero sobre todo merece la pena por los retablos góticos y las esculturas. Cuando fui en febrero de 2018 había una exposición temporal con imágenes de la Virgen María.



15 marzo 2018

El Patio - Pablo López



Fuera, vete de mi casa
tú no eres mi amiga
y yo sigo jugando qué más da
sigo jugando solo ,me aburro
el patio está vació
y suenan las sirenas
y yo sigo jugando qué más da
sigo jugando y siempre me castigas

y solo quiero que te vayas
solo quiero que se acabe
solo quiero que me dejes, solo

Fuera vete de mi casa
Suéltame las manos
no soy más que un niño
con los pies descalzos

yo sigo jugando, qué más da
sigo jugando solo

Nada, ya no queda nada
solo tu delirio
tu ruido insoportable en el salón
no queda nada más que tu fantasma
ohh solo quiero que te vayas
solo quiero que se acabe
solo quiero que me dejes solo
Fuera vete de mi caos
yo sigo jugando qué más da
sigo jugando solo
yo sigo jugando qué más da
sigo jugando solo
Solo
Siempre, siempre me castigas
siempre me castigas
Fuente: musica.com

14 marzo 2018

¿Por qué "Sánchez" lleva acento?


¿Te has preguntado alguna vez por qué muchos de los apellidos españoles que terminan en -Z llevan acento?

La respuesta no tiene ningún misterio: en español acentuamos las palabras llanas (la sílaba fuerte es la penúltima) que NO terminan en N, S o vocal. De este modo no se acentúan las palabras llanas: casa, niño, pelo (terminan en vocal); paran, temen, comen (terminan en N); casas, niños, pelos (terminan en S). Sin embargo sí acentuamos las palabras llanas que terminan en otra conosonante que no sea N o S: césped, móvil, difícil, lápiz, cómic, cárcel, etc. Por eso acentuamos muchos apellidos que terminan en Z: Sánchez, López, Fernández, Martínez, Ramírez, Rodríguez, etc. Los apellidos terminados en Z que son agudos (la sílaba fuerte es la última) no llevan acento: Muñoz, Ruiz, Ardanaz. Pero cuidado, Díaz y Díez sí llevan acento.


13 marzo 2018

España en Eurovisión 2018 (Vídeo oficial)



Nunca llegué a imaginar
Que viajar a la luna sería real
Lo pones todo al revés
Cuando besas mi frente y descubro por qué
Ya no puedo
Inventarlo

Siento que bailo por primera vez
Eres el arte que endulza la piel
De mi mente viajera que sigue tus pies
Siento que bailo por primera vez junto a ti, oh

Sé que en ti puedo encontrar
Esa voz que me abriga si el tiempo va mal
Todo es perfecto si estás
A mi lado creando una nueva ciudad
Siento que bailo por primera vez
Eres el arte que endulza la piel
De mi mente viajera que sigue tus pies

Siento que bailo por primera vez
Ya no puedo
Inventarlo
Solo quiero
Tu canción, oh, oh, oh
Siento que bailo por primera vez
Eres el arte que endulza la piel
De mi mente viajera que sigue tus pies
Siento que bailo por primera vez junto a ti, oh

12 marzo 2018

Museo Fallero (Valencia)





En Valencia se encuentra el museo Fallero donde exponen los ninots, las figuras que componen una falla y que han sido salvadas de la quema tras votación popular.

08 marzo 2018

I Spanien är svensk kultur jättekonstig

A continuación os copio un artículo de Aftonbladet escrito por Terri Herrera Eriksson y publicado en abril de 2004. En él se habla, entre otras cosas,  de la perspectiva que se tiene en España de los turistas suecos. 


"De kommer hit och tar våra brudar (och grabbar) ifrån oss. De lever i sina egna kolonier, lär sig aldrig språket och kör på med sina konstiga matvanor. Jag har provat deras mat men den gick knappt att äta. Inte kan man se skillnad på dem heller, alla ser likadana ut. Men man ska inte vara för hård mot dem. Jag besökte deras hemland en gång och förstod varför de hade flyttat. I det där vilda landet går det inte att leva ett lyckligt liv."
Nej, citatet ovan kommer inte ifrån någon hjärndöd halvrasists betraktelse av turkarna i Fittja. Även om likheten i argument är slående så är uttalandet gjort av en kanarier under en diskussion om svenskarna i Spanien.
En gång i tiden försökte jag förklara för några kurskamrater att spanjorer kan göra överraskande rasistiska uttalanden om svenskar. "Det går ju inte", svarade de naivt. "Det är ju de som är svartskallarna." Suck, välkommen till världen. Den ser inte bättre ut än att majoriteten av befolkningen i ett land - svartskallar, vitskallar, människor med morrhår" vad som helst - har tolkningsföreträde. I Spanien är det spanska norm och det svenska otroligt konstigt.

Den svenska kulturen är extra konstig om man bara ser svenskar på semester och aldrig i sitt naturliga tillstånd; kämpande med löneslaveri, dagishämtande och allmänt pantande av burkar i pissväder.
När min spanske far träffade min svenska mor reagerade farmor med bestörtning: "Varför ska du vara ihop med en svenska? De kan ingenting - de jobbar inte, lagar aldrig mat utan är bara intresserade av att festa och hänga på stranden." En totalt orättvis analys av den svenska folksjälen - men fullt rimlig efter vad hon hade sett. Det är ju sant att vi under semestern varken jobbar eller lagar mat i någon större utsträckning utan heller solar och partar.
För övrigt gjorde farmor en helomvändning och konstaterade nöjt att svenskar kan allt efter att morsan lagade hennes tv.
Oftast när jag lyssnar på det fördomsfulla bartugget är jag snar att försvara våra nordiska vanor. Maten är visst god - du har bara ätit fel rätter. De tar brudarna ifrån dig för du bara sitter och gnäller i baren. Självklart kan man vara lycklig i Sverige.
Jag har sagt så mycket vackert om mitt hemland att jag förtjänar en dalahäst från turistrådet för att jag representerar Sverige så fint.

Men ibland tvivlar även jag och börjar förstå vad kritikerna retar sig på. I synnerhet när jag läser de blaskor som de svenska kolonierna i Spanien producerar. Här uppdagas en kultur jag står helt främmande inför. En sanslöst blågul värld där affärer heter "Scandi-shop", barer "Systembolaget", en värld där man fortfarande sitter och doppar sju sorters kakor i Gevaliakaffet på söndagarna i kyrkan.
I detta Ultra-Sverige är kanelbullar hårdvara och all service som tillhandahålls av svenskar beskrivs som lite bättre. "Äntligen - en svensk frisör har kommit till byn", "Varmkorv med bröd - skandinavisk senap och ketchup!", "Hos oss kan du handla tryggt och säkert - vi har KANELBULLAR!!!".
Hallå, hur otryggt och osäkert kan det egentligen vara i en spansk supermercado? Jag har aldrig varit rädd, trots att där varken funnits kanelbullar, pyttipanna eller snus.
Här hemma kritiserar folk invandrarna för att de inte integrerar sig. De borde ta en tur till svenskkolonierna i Spanien för att få perspektiv på saken.

Fuente: Aftonbladet

07 marzo 2018

La Malvarrosa



Los que somos de una ciudad sin costa no podemos lo imaginar el lujo que es tener una playa a unos minutos de tu casa. Valencia tiene playa y es enorme: la Malvarrosa.